Seriöst, finns det något mer självrättfärdigt, hänsynslöst, självbelåtet och tanklöst än en cyklist i stadstrafik? (Nåja, kanske inte riktigt alla. Nåt enstaka undantagsfall finns väl.)
Det spelar ingen roll hur mycket cykelbana eller gata det finns till förfogande, dom tränger sig fram på trottoarer, gångvägar och övergångsställen, mot enkelriktningar och på gågator, som små självkanoniserade gröna khmerer, uppfyllda av sin egen förträfflighet.
Och sätten de ställer ifrån sig sina fordon; överallt, var som helst, hur som helst.
OBS: Personen på bilden - tack, Google Streetview - har väldigt mycket med texten att göra.
* Hommage à Stellan Sundahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar