Ogillar, hatar, … och efter det?

Jag ogillar - och har alltid ogillat - klotter.

Och har alltid ogillat när media mer eller mindre legimiterar sådan skadegörelse och - i försök att ta billiga ungdomspoäng - oansvarigt kallar den för "graffiti" (hur nu det stavas) eller "street art".

När jag så för två år sedan tvingades att börja pendla till min arbetsplats och då passera spårområdena i ett par skånska städer för att komma fram till Malmö övergick mitt ogillande till hat.

Men, nu undrar jag vad steget efter "hat" är, för det är vad jag känner när jag ser detta: ett nerklottrat träd.

"Graffitiartisten" bakom denna obscenitet befinner sig på nedersta steget i min världsbild, tillsammans med bland annat djurplågare, barnmisshandlare och åldringsrånare.