Vi mötte ett skepp ...

En gång då jag åkte hem från Danmark mötte Sundbussen en ganska liten lastbåt som var på väg norrut genom Öresund. Jag vet inte mycket om sjöfart och kan inte säga vad det var som gjorde att just det fartyget såg så annorlunda ut. Att det var risigt och rostigt och såg omålat ut var inte hela förklaringen. Kanske eftersom att det hade styrhytt och huvudbyggnad midskepps och inte i aktern gjorde att det såg ut som siluett i ett ubåtssikte, som i en journalfilm från andra världskriget.

Jag stod som vanligt uppe på däck - trots vädret - och vi passerade så påfallande nära att jag kunde se en ensam man stå lutad mot relingen på skeppet vars kurs vi skar. Ögonkontakt var förvisso omöjlig, men jag såg honom, han såg mig. Jag fick för mig att vi båda undertryckte samma önskan om att vinka till varandra

I masten vajade en svensk flagga och i aktern en annan, röd/blå som jag inte omedelbart kunde identifiera. Båten såg inte svensk ut, eller ens europeisk, så jag gissade att den svenska flaggan hissats eftersom båten passerade svenskt vatten eller att den just lämnat en svensk hamn, en konvention eller artighetsgest helt enkelt. När vi passerade akter om den främmande båten kunde jag läsa dess namn; Piligrim 3. Och under, med lite mindre bokstäver; Phnom Penh. Ren magi för mig, trots att jag aldrig ens varit i Kambodja. Jag tänkte att den ensamme sjömannen måste frysa och hoppades att hans blåa overall var vindtät och ordentligt fodrad.

En asiat som fryser och en ensam sjöman … symbolerna flyter samman och minnena växer fram som silvervita mögelfläckar. När jag nuddar vid dem händer det att de pinglar till som små klockor, fuktade av tårar.

Händelsen utspelades i oktober 2002 och texten skrevs något år senare.
I detta nu, nästan 9 år senare, googlar jag på piligrim 3 cargo ship cambodia och hittar bl.a:
http://www.shipspotting.com/gallery/photo.php?lid=367790
http://www.flickr.com/photos/hhhumber/2627869165/